Att prata om rusmedel

Rusmedel finns överallt bland barn och unga: i vardagen, bland familj och vänner, i närsamhället och i media. Därför är det oetiskt att undvika samtalsämnet och alla barn ska få mångsidig, objektiv kunskap från flera olika håll. Man bör prata åldersanpassat, öppet och tryggt om rusmedel. Lyssna aktivt, korrigera myter och stärk ungas förmåga att säga nej. Fokusera på relation och dialog – inte skrämsel.

Bra rusmedelsfostran är bra kommunikation

För att få igång en bra diskussion kan man ta reda på hur de ungas vardag ser ut: känner man till vad som händer i de ungas liv och hur det är att vara ung idag? I diskussionen om rusmedel är en av baktankarna att ge barnen möjlighet att jämföra sina egna attityder och värderingar med attityderna hos jämnåriga och vuxna.

Åldersanpassning

Det är viktigt att prata åldersanpassat om rusmedel.

• Att diskutera skillnaden mellan individuella och samhälleliga aspekter av rusmedel passar bättre för ungdomar
• Barn vill ofta diskutera till exempel varför rusmedel finns och varifrån det har kommit

Egna erfarenheter

Var gärna personlig i diskussionen, men fundera på ifall du vill dela med dig av personliga synpunkter eller erfarenheter. Det kan vara en god idé att på förhand fundera över sitt eget rusmedelsbruk: Vad svarar jag om någon frågar om mitt rusmedelbruk (t.ex. orsaker, debutålder)? Vilka värderingar ligger i det jag berättar?