Föräldrakvällar
PEPPs föräldrakvällar är goda tillfällen att stärka relationen mellan daghemmet, förskolan, skolan och hemmen. Genom föräldrakvällarna kan barnfamiljer lära känna varandra samt skapa ett stödjande nätverk på hemorten.
PEPPs föräldrakvällar ordnas i samarbete med daghemmet, förskolan eller skolan och kan kombineras med annat program eller information som pedagogerna vill dela med hemmen. Boka in en föräldrakväll via info@pepp.fi.
Vad är en PEPP-föräldrakväll?
En PEPP-föräldrakväll är en 30-90 minuters helhet som daghemmet, förskolan eller skolan planerar tillsammans med PEPP-koordinatorn.
Vi hjälper barnen att göra rusmedelsfria och hälsosamma val när vårdnadshavarna uppmuntras att engagera sig i rusmedelsfostran. Under PEPPs föräldrakvällar får vårdnadshavarna information om vad som fungerar och inte fungerar inom förebyggandet av rusmedelsanvändningen, en PEPP-handbok och chansen att ställa frågor kring rusmedel.
Barnskyddsanmälan
En barnskyddsanmälan kan vara första steget mot en förändring och familjen kan få hjälp och stöd.
Sanningar
- En barnskyddsanmälan leder inte automatiskt till att barnet blir klient och socialvården tar reda på hur familjen har det samt bedömer att det inte behövs fler åtgärder
- Målet är alltid att ge det stöd som finns för att förbättra situationen så att barnet kan stanna hemma
- Ett omhändertagande är en sista åtgärd ifall inget annat lyckas
Myter
- En barnskyddsanmälan är någonting negativt
- En barnskyddsanmälan leder alltid till allvarliga konsekvenser för familjen
- Socialvården tar barnen från föräldrarna
Barnskyddsanmälan
Anonym berättelse
När jag gick i nian på högstadiet gjorde skolan en barnskyddsanmälan på mig. Jag blev anmäld eftersom skolan såg att mitt mående och beteende hade förändrats under en längre period. Innan det gjordes en barnskyddsanmälan blev jag hotad av lärare och rektorn på skolan att de skulle anmäla mig till socialen och ringa polisen ifall det inte skedde en förändring.
Jag kommer ihåg att jag var nervös innan mötet med socialarbetaren på grund av skrämseltaktik. Men efter mötet kände jag mig hörd och jag fick ett bra intryck av socialarbetaren. På mötet kom vi fram till beslutet att socialarbetaren skulle följa upp situationen genom att ringa mamma efter tre månader.
Runt den här tiden hade mamma tagit initiativ till att jag skulle få prata med en psykolog och att vi skulle börja ha möten på skolan. Samtalen med psykologen gjorde att jag började öppna upp mig mer om mina känslor, vilket förbättrade samarbetet med skolan. När det hade gått tre månader ringde mamma upp socialarbetaren och berättade att jag hade börjat gå till psykologen och att vi hade möten med skolan. Efter uppföljningssamtalet med socialarbetaren avslutades mitt ärende och jag blev varken klient inom socialvården eller barnskyddet.
I efterhand tycker jag att min barnskyddsanmälan var en förebyggande insats som förbättrade min situation.
Men där och då kändes det som att jag hade blivit stämplad. Jag tycker skolan kunde ha bemött och hanterat situationen annorlunda. Att hota med socialvården eller polisen är inte rätt tillvägagångssätt, eftersom det kan leda till att människor inte har förtroende för viktiga myndigheter.
”Anonym ungdom”